Allt möjligt om 25/10.

Allt gick bra med vår sång igår, och dagen blev betydligt trevligare än morgonen. Jag var inte Stevie Wonder, utan möjligen Diana Ross minus 3 kg hår. ;) Lite provsmakning av mat från olika ställen och sen en vild cykelfärd till stan. Där tränade jag....just det-cykling! Ett corepass blev det också, och sen cykel hem. Maken körde skräp till mudden och kom sen hem med min hämtmats-favvo! Kyckling i röd currysås från den lilla thaiholken. GOTT! MUMS!

Idag har jag haft mina två sista utvecklingssamtal!! Jiho! Alla har dykt upp, så det är inga resttider heller. Det var dock nära idag, men den grekiske tolken dök upp som utlovat och ringde hem till familjen som fick kasta sig på cyklarna. Trevlig man för den delen. Förutom när han klumpade ihop oss i ålder (han var kanske i 55årsåldern). "Det är väl i vår ålder det blir sådär" I din ålder, möjligen, var jag sugen på att skrika. Men jag är ganska väluppfostrad.

En irriterande sak just nu är att våra telefoner har dött. De är kanske gamla och helt slut. Fast folk tror nog att vi aldrig är hemma, för det blir en helt vanlig ton när man ringer hit!

Nu ska jag sätta in resterna av middagen i kylen och gå upp till sängen med min nya bok. Maken sitter på ett hotellrum i London och dricker öl. Mycket plats till mig i sängen således. Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0